Jag inser att man nästan genast får nya vänner bara genom det enkla faktum att man äger en bil.
Med en flaska bilvax och en påse trassel stod jag bakom huset och gnodde. Jag lyckades få en praktiskt taget död lack att skina som om den vore fabriksny. Till priset av blödande muskelfibrer givetvis. Har du någonsin gjort exakt samma rörelse i fyra timmar? Det tär kan jag berätta.
Folk kommer och går på fyra timmar, men vännerna består. De nyfunna vännerna är medelålders män som likt magneter dras till den plats där det utförs arbete på bil. De hejar på och säger berömmande saker om lacken. Frågar om årsmodell och prisar mitt arbete.
Jag känner mig duktig helt enkelt.
Men när jag vrider om nyckeln och inser att bilen inte går att starta är mina vänner som bortblåsta. Ingen finns där, jag är lämnad åt slumpen i en bil som inte går att starta. Livet flimrar förbi innan jag sansar mig och ringer en verkstad. Av allt att döma är det batteriet som lagt av. Det slår mig att detta inte är exakt vad jag behöver just nu. Men har man skaffat bil, you have to deal with it.
På OK-macken jobbar Johnny från Gotland. Han erbjuder sig att skjutsa hem mig med det nya batteriet om jag går med raska steg till OK innan han slutar jobba. Sagt och gjort. Med batteriet i bakluckan åker vi. Tillbaka till den mest välpolerade bilen i hela Stockholm.
- Diu det haar batteriet har neog gjeort sitt, säger han på sin ljuvligaste gotländska. Och byter ut det mot ett nytt och fräscht.
Min tacksamhet vet inga gränser. Motorn går som en klocka. Inom en timma har jag gått från hopp till förtvivlan och hopp igen.
Det finns hopp för mänskligheten. Johnny är beviset.
Med en flaska bilvax och en påse trassel stod jag bakom huset och gnodde. Jag lyckades få en praktiskt taget död lack att skina som om den vore fabriksny. Till priset av blödande muskelfibrer givetvis. Har du någonsin gjort exakt samma rörelse i fyra timmar? Det tär kan jag berätta.
Folk kommer och går på fyra timmar, men vännerna består. De nyfunna vännerna är medelålders män som likt magneter dras till den plats där det utförs arbete på bil. De hejar på och säger berömmande saker om lacken. Frågar om årsmodell och prisar mitt arbete.
Jag känner mig duktig helt enkelt.
Men när jag vrider om nyckeln och inser att bilen inte går att starta är mina vänner som bortblåsta. Ingen finns där, jag är lämnad åt slumpen i en bil som inte går att starta. Livet flimrar förbi innan jag sansar mig och ringer en verkstad. Av allt att döma är det batteriet som lagt av. Det slår mig att detta inte är exakt vad jag behöver just nu. Men har man skaffat bil, you have to deal with it.
På OK-macken jobbar Johnny från Gotland. Han erbjuder sig att skjutsa hem mig med det nya batteriet om jag går med raska steg till OK innan han slutar jobba. Sagt och gjort. Med batteriet i bakluckan åker vi. Tillbaka till den mest välpolerade bilen i hela Stockholm.
- Diu det haar batteriet har neog gjeort sitt, säger han på sin ljuvligaste gotländska. Och byter ut det mot ett nytt och fräscht.
Min tacksamhet vet inga gränser. Motorn går som en klocka. Inom en timma har jag gått från hopp till förtvivlan och hopp igen.
Det finns hopp för mänskligheten. Johnny är beviset.
No comments:
Post a Comment