Alltså jag vill inte vara stroppig och sticka ut på något sätt, men min näsa luktar väldigt bra. Alltså hur den luktar vet jag väl inte direkt, men att det känner lukt väldigt bra, står utom rimligt tvivel.
Min näsa har upplevt en del i sin dag. Den har fått sig några ordentliga törnar och ibland har den inte återfått känseln på flera månader. Men den sviker mig aldrig. Lukter silas genom flimmerhåren exakt lika bra som förut. Ingen lukt går den förbi.
Man skulle kunna tro att det inte alltid är en fördel och det stämmer. Alla lukter är som bekant inte förnämliga och det är vid dessa tillfällen man önskar att näsan inte var THE nose.
Men man vänjer sig.
Det finns ju tillfällen då man är nöjd över att ha den näsa man har också. Som när bullbaket är i sitt esse eller när grannen gör kalops med potatis och rödbetor.
Då är man lycklig.
Det finns också tillfällen då jag tror att min näsa utan tvekan skulle kunnat rädda liv. För några nätter sedan satte jag mig upp som en eldgaffel i sängen med näsan sniffande. Det luktade rök. Och ingen vanlig simpel liten cigarettrök utan stickig, vass brandrök silade in genom de små näsborrarna. Jag hade kunnat svära på att det brann mitt i vardagsrummet så stark var lukten. Men det brann varken där eller i trapphuset.
Dagen efter läste jag i tidningen att det brunnit i en källare att par gator bort.
Jag är själv imponerad.
Inget går den förbi.
Min näsa har upplevt en del i sin dag. Den har fått sig några ordentliga törnar och ibland har den inte återfått känseln på flera månader. Men den sviker mig aldrig. Lukter silas genom flimmerhåren exakt lika bra som förut. Ingen lukt går den förbi.
Man skulle kunna tro att det inte alltid är en fördel och det stämmer. Alla lukter är som bekant inte förnämliga och det är vid dessa tillfällen man önskar att näsan inte var THE nose.
Men man vänjer sig.
Det finns ju tillfällen då man är nöjd över att ha den näsa man har också. Som när bullbaket är i sitt esse eller när grannen gör kalops med potatis och rödbetor.
Då är man lycklig.
Det finns också tillfällen då jag tror att min näsa utan tvekan skulle kunnat rädda liv. För några nätter sedan satte jag mig upp som en eldgaffel i sängen med näsan sniffande. Det luktade rök. Och ingen vanlig simpel liten cigarettrök utan stickig, vass brandrök silade in genom de små näsborrarna. Jag hade kunnat svära på att det brann mitt i vardagsrummet så stark var lukten. Men det brann varken där eller i trapphuset.
Dagen efter läste jag i tidningen att det brunnit i en källare att par gator bort.
Jag är själv imponerad.
Inget går den förbi.
No comments:
Post a Comment