Kändishysterin vet inga gränser. Det är viktigt att vara kändis och viktigt att känna en kändis. Det är min tolkning.
En sommar på Gotland i skarven mellan sjuttio och åttiotalet, passade jag på att sitta lite i Hjördis Petterssons knä. Hon var som tanter är mest. Inget att orda om egentligen. Och inte visste väl jag när jag satt där och språkade att hon var Hjördis Pettersson, aktrisen.
Med över 140 filmroller i bakfickan är det ju inte utan att man känner sig lite viktig så här 27 år efteråt.
Hjördis Petterssons knä, jo jag tackar ja.
Jovisst, hon arbetade med storheter som Kay Pollak och Tage Danielsson och för all del Gösta Bernhard och Hasse Ekman. Om detta förtäljde hon inte mig. Men själva vetskapen räcker gott.
Hon var aktris på det glada 1930-, 1940-, 1950-, 1960-, 1970- och 1980-talet hon. Medan filmen fortfarande, åtminstone i hennes tidiga karriär, var svartvit och ljudspåret raspade som på en stenkaka. Det var tider det.
Då talade man på vita duken, prata och snacka fick man göra någon annanstans. Taaalade gjorde man, och flaggorna vajade i vinden medan gossarnas mössor satt på svaj och flickorna trippade lätt på tå.
Det var tider det.
Jag har suttit i Hjördis Petterssons knä.
Fadde Darwich och Linda Rosing kan springa och gömma sig i nåt gammalt hål.
En sommar på Gotland i skarven mellan sjuttio och åttiotalet, passade jag på att sitta lite i Hjördis Petterssons knä. Hon var som tanter är mest. Inget att orda om egentligen. Och inte visste väl jag när jag satt där och språkade att hon var Hjördis Pettersson, aktrisen.
Med över 140 filmroller i bakfickan är det ju inte utan att man känner sig lite viktig så här 27 år efteråt.
Hjördis Petterssons knä, jo jag tackar ja.
Jovisst, hon arbetade med storheter som Kay Pollak och Tage Danielsson och för all del Gösta Bernhard och Hasse Ekman. Om detta förtäljde hon inte mig. Men själva vetskapen räcker gott.
Hon var aktris på det glada 1930-, 1940-, 1950-, 1960-, 1970- och 1980-talet hon. Medan filmen fortfarande, åtminstone i hennes tidiga karriär, var svartvit och ljudspåret raspade som på en stenkaka. Det var tider det.
Då talade man på vita duken, prata och snacka fick man göra någon annanstans. Taaalade gjorde man, och flaggorna vajade i vinden medan gossarnas mössor satt på svaj och flickorna trippade lätt på tå.
Det var tider det.
Jag har suttit i Hjördis Petterssons knä.
Fadde Darwich och Linda Rosing kan springa och gömma sig i nåt gammalt hål.
No comments:
Post a Comment