Jag har aldrig sett mig som bilägare. Aldrig tyckt att det varit nödvändigt i storstan Stockholm. Jag har till och med tittat lite snett på dem som har bil mitt inne i stan. Trott att de var lite korkade som inte åkte kollektivt.
Förlåt.
Jag har blivit med bil. Under tvång visserligen men med bil lik förbannat.
Plötsligt lyssnar man på reklamfilmerna om speciella vägegenskaper och bilförsäkringar.
Plötsligt ser jag mig själv i en Gör-det-själv-hall.
Åtta bås med gula galonväggar, jag står i ett av dem med röd hink i ena handen och en tvättsvamp i den andra. Här ska tvättas! Högtryckstvätt och bilschampo med vax. Inget kan gå fel.
Högtryckstvätten ryker från galonbåset intill. För ett oväsen som bara en högtryckstvätt kan. Förväntansfullt stegar jag fram mot kroken där mitt tvättmunstycke hänger. Greppar och blåser på.
Not.
Från mitt munstycke rinner vattnet som på en helt vanlig och högst ospännande trädgårsdsslang. Inget tryck, knappt ens stril.
Jag sneglar nervöst mot båset intill där högtrycksstrålen hånar min slappa lilla skvättstråle.
Äsch, tänker jag, bilen blir väl ren ändå.
Svampen löddrar och jag gnor. Den blir riktigt fin! För en stund glömmer jag bort att mitt munstycke bara strilar.
Men när det är dags att spola av känner jag åter hur besviken jag är på mitt munstycke. Studerar noga om det står någon anvisning om olika lägen på munstycket. Men jag förblir oviss.
Nu måste jag göra det som förväntas av den kvinnliga biltvätterskan. Jag måste fråga en man. Taxichaffisen i galonbåset mitt emot står och blåser lacken av sin bil. Han ser ut att ha tillbringat en och annan timma i de här båsen och jag tar mod till mig.
- Ursäkta, säger jag. Men min röst dränks i dånet av högtryckstvätten.
- URSÄKTA, skriker jag, min högtryckstvätt är som en trädgårdsslang.
Tillsammans går vi igenom munstycket. Han trixar lite och självklart löser han mysteriet. Han är ju man. Män kan högtryckstvättar som sin egen bakficka. Man kan skönja lite nöjdhet i hans blick när han går tillbaka till sitt bås.
Nu far jag nästan in i galonskynket av trycket från mitt munstycke.
Jag står där och blåser på några extra minuter, för att ta igen det jag gått miste om med min töntiga trädgårdsslang.
Om det här var inträdesprovet för bilägare, gick jag ut med tämligen lågt betyg.
Förlåt.
Jag har blivit med bil. Under tvång visserligen men med bil lik förbannat.
Plötsligt lyssnar man på reklamfilmerna om speciella vägegenskaper och bilförsäkringar.
Plötsligt ser jag mig själv i en Gör-det-själv-hall.
Åtta bås med gula galonväggar, jag står i ett av dem med röd hink i ena handen och en tvättsvamp i den andra. Här ska tvättas! Högtryckstvätt och bilschampo med vax. Inget kan gå fel.
Högtryckstvätten ryker från galonbåset intill. För ett oväsen som bara en högtryckstvätt kan. Förväntansfullt stegar jag fram mot kroken där mitt tvättmunstycke hänger. Greppar och blåser på.
Not.
Från mitt munstycke rinner vattnet som på en helt vanlig och högst ospännande trädgårsdsslang. Inget tryck, knappt ens stril.
Jag sneglar nervöst mot båset intill där högtrycksstrålen hånar min slappa lilla skvättstråle.
Äsch, tänker jag, bilen blir väl ren ändå.
Svampen löddrar och jag gnor. Den blir riktigt fin! För en stund glömmer jag bort att mitt munstycke bara strilar.
Men när det är dags att spola av känner jag åter hur besviken jag är på mitt munstycke. Studerar noga om det står någon anvisning om olika lägen på munstycket. Men jag förblir oviss.
Nu måste jag göra det som förväntas av den kvinnliga biltvätterskan. Jag måste fråga en man. Taxichaffisen i galonbåset mitt emot står och blåser lacken av sin bil. Han ser ut att ha tillbringat en och annan timma i de här båsen och jag tar mod till mig.
- Ursäkta, säger jag. Men min röst dränks i dånet av högtryckstvätten.
- URSÄKTA, skriker jag, min högtryckstvätt är som en trädgårdsslang.
Tillsammans går vi igenom munstycket. Han trixar lite och självklart löser han mysteriet. Han är ju man. Män kan högtryckstvättar som sin egen bakficka. Man kan skönja lite nöjdhet i hans blick när han går tillbaka till sitt bås.
Nu far jag nästan in i galonskynket av trycket från mitt munstycke.
Jag står där och blåser på några extra minuter, för att ta igen det jag gått miste om med min töntiga trädgårdsslang.
Om det här var inträdesprovet för bilägare, gick jag ut med tämligen lågt betyg.
1 comment:
Om man inte redanär på gott humör så blir man det av dina historier. hahaha
Post a Comment