Att gå på loppmarknad i Skåne är ungefär som julruschen på NK i Stockholm.
Folk kommer från när och fjärran och samhällen som annars bara befolkas av några tusen berikas till det dubbla. Det köas utanför grindarna och när startskottet går springer folk omkull varandra i sin strävan att hitta just sitt loppisfynd. Regnet öser ner, men inget kan hindra någon som verkligen har bestämt sig.
Om du aldrig upplevt en loppis i Skåne kan jag å det varmaste rekommendera detta skådespel.
Vuxna män och kvinnor tävlar springandes med håret som en flagga om att nappa åt sig de bästa sakerna. En femma för en mugg, en tia för några tallrikar och en tjuga för en turkos skrivbordslampa.
Populärast i år var utan tvekan gräsklipparna. En skock män samlades omedelbart i ring runt dem och började provdra i startsnöret. Själv tänker jag att det finns en anledning till att gräsklipparen hamnade på loppis.
I ösregnet finns även en elektronikavdelning. Stora, bulliga TV-apparater står uppställda med regnet strilandes på glasrutan. Att köpa en TV i regnet och tro att den ska fungera är väl ungefär som att hoppa från tian på Eriksdalsbadet med en solstickan brinnandes i handen och tro att den fortfarande ska brinna fint när man kravlat sig upp på bassängkanten.
Men det viktigaste är kanske inte att allt ska fungera, utan att man får tillfälle att nappa åt sig något mitt framför ögonen på grannen som spetsat in sig på samma sak.
Att få tillfälle att använda lite internationellt köpbeteende på hemmaplan. Bjuda för lågt och pruta, sedan rata med snöprig min om det blir för dyrt. Få leva ut bazar-varelsen inom sig, den varelse som alla bär på djupt där inne. Skillnaden är bara att de som trängs på NK i julruschen inte vill låtsas om att den finns.
Folk kommer från när och fjärran och samhällen som annars bara befolkas av några tusen berikas till det dubbla. Det köas utanför grindarna och när startskottet går springer folk omkull varandra i sin strävan att hitta just sitt loppisfynd. Regnet öser ner, men inget kan hindra någon som verkligen har bestämt sig.
Om du aldrig upplevt en loppis i Skåne kan jag å det varmaste rekommendera detta skådespel.
Vuxna män och kvinnor tävlar springandes med håret som en flagga om att nappa åt sig de bästa sakerna. En femma för en mugg, en tia för några tallrikar och en tjuga för en turkos skrivbordslampa.
Populärast i år var utan tvekan gräsklipparna. En skock män samlades omedelbart i ring runt dem och började provdra i startsnöret. Själv tänker jag att det finns en anledning till att gräsklipparen hamnade på loppis.
I ösregnet finns även en elektronikavdelning. Stora, bulliga TV-apparater står uppställda med regnet strilandes på glasrutan. Att köpa en TV i regnet och tro att den ska fungera är väl ungefär som att hoppa från tian på Eriksdalsbadet med en solstickan brinnandes i handen och tro att den fortfarande ska brinna fint när man kravlat sig upp på bassängkanten.
Men det viktigaste är kanske inte att allt ska fungera, utan att man får tillfälle att nappa åt sig något mitt framför ögonen på grannen som spetsat in sig på samma sak.
Att få tillfälle att använda lite internationellt köpbeteende på hemmaplan. Bjuda för lågt och pruta, sedan rata med snöprig min om det blir för dyrt. Få leva ut bazar-varelsen inom sig, den varelse som alla bär på djupt där inne. Skillnaden är bara att de som trängs på NK i julruschen inte vill låtsas om att den finns.
No comments:
Post a Comment