Upptäcktsresande beskrev det som rök från vattnet. Och på långt håll kunde man verkligen tro att det var rök som steg upp från vattenytan när Malawi-myggan svärmade.
Såg Planet Earth härförleden och fascinerades av denna lilla oansenliga varelse. Om jag nu inte minns fel så hette den alltså Malawi-myggan. Ingen hade ens orkat att ge den ett ordentligt namn, den fick heta som stället den fanns på. Det fick duga.
I miljontals svärmade de. Kanske miljarder Malawi-myggor steg som en rök upp ur det blå, likt en älva på vattenytan. Nästan lite magiskt var det att se.
Och allt detta bara för att lägga ett ägg och sedan dö.
Snacka om att fånga dagen.
De levde bara för att lägga ett ägg och sedan möta döden. Kommande generation likaså. Ett ägg och sedan dö.
Vilket liv. Inte nog med att det är förfärligt kort, det måste ju också vara oerhört tråkigt att snurra omkring där ovanför vattnet hela sitt liv och sedan falla död ner.
Men vad vet jag. För Malawi-myggan som inte har något annat att jämföra med är det livet på en pinne. Surra runt med polarna och föröka sig. Det är inte kattskit.
Inga större bekymmer kan man tänka. Ingen taskig ekonomi. Inga problem med bostadskön. Inga CSN-lån som ligger och skaver. Förmodligen inga kärleksproblem i större skala. Inga strumpor som försvinner i tvätten. Ingen disk som ligger i högar. Inget damm i hörnen. Troligtvis inga parkeringsböter eller pälsängrar i garderoben.
Bara surra runt med polarna och föröka sig.
Frågan är om det inte är det livet man skulle önska sig om man fick leva igen.
Såg Planet Earth härförleden och fascinerades av denna lilla oansenliga varelse. Om jag nu inte minns fel så hette den alltså Malawi-myggan. Ingen hade ens orkat att ge den ett ordentligt namn, den fick heta som stället den fanns på. Det fick duga.
I miljontals svärmade de. Kanske miljarder Malawi-myggor steg som en rök upp ur det blå, likt en älva på vattenytan. Nästan lite magiskt var det att se.
Och allt detta bara för att lägga ett ägg och sedan dö.
Snacka om att fånga dagen.
De levde bara för att lägga ett ägg och sedan möta döden. Kommande generation likaså. Ett ägg och sedan dö.
Vilket liv. Inte nog med att det är förfärligt kort, det måste ju också vara oerhört tråkigt att snurra omkring där ovanför vattnet hela sitt liv och sedan falla död ner.
Men vad vet jag. För Malawi-myggan som inte har något annat att jämföra med är det livet på en pinne. Surra runt med polarna och föröka sig. Det är inte kattskit.
Inga större bekymmer kan man tänka. Ingen taskig ekonomi. Inga problem med bostadskön. Inga CSN-lån som ligger och skaver. Förmodligen inga kärleksproblem i större skala. Inga strumpor som försvinner i tvätten. Ingen disk som ligger i högar. Inget damm i hörnen. Troligtvis inga parkeringsböter eller pälsängrar i garderoben.
Bara surra runt med polarna och föröka sig.
Frågan är om det inte är det livet man skulle önska sig om man fick leva igen.
2 comments:
jag läste högt för mamma, o skrattade så mycket att tårerna strömmade... ja det vet du redan har skett hela dagen men jaja..underbart du skriver... bzzz /jules
Hahaha, vilket härligt perspektiv.
Post a Comment