Att Sverige har gått över till digitalTV är ett välkänt faktum som väl knappast undgått någon. För mig har övergången gått tämligen smidigt. Jag har aldrig behövt sätta mig in i boxar och nya fjärrkontroller. Nej, jag har faktiskt inte ens behövt vara i närheten av en digitalbox. Det har huset skött alldeles på egen hand.
Allt sedan oktober månad har min mor däremot fått brottas med de digitala signalerna. Något som vid flera tillfällen fått henne att stånga pannan blodig. Eftersom jag ser mig som relativt tekniskt bevandrad har jag i svaga stunder tänkt; hur svårt kan det vara att lära sig den nya digitala tekniken så länge man kan läsa sig till hur man ska hantera den? Detta var emellertid något som jag fick äta upp i ett nafs när det var dags att besöka mamma i juletid.
Fyra fjärrkontroller på bordet. Varje manöver måste ske enligt bestämda mönster. Den ena fjärrkontrollen byter kanal, en annan reglerar volymen. Jag blir nästan lite rädd för kontrollerna som ligger där och blänger på mig från TV-bordet. Trycker jag fel kanske både TV och box exploderar och gör slut på varje uns av julefrid och gran. Därför sitter jag kvar och tittar på Uutiset trots att jag inte begriper ett ord av vad som sägs. Jag vågar helt enkelt inte byta kanal. Jag känner mig lika främmande inför den nya digitalTV-tekniken, som mormor är när man nämner Internet.
Full av beundran ser jag mamma hantera fjärkontrollerna som om hon aldrig gjort annat. Som ett fullblodsproffs har hon lärt sig att växla mellan de olika knapparna i ett rasande tempo.
Här har jag mött min överkvinna. Jag erkänner mig besegrad och ber till Gud att jag aldrig behöver släppa en digitalbox över tröskeln till mitt hem.
Allt sedan oktober månad har min mor däremot fått brottas med de digitala signalerna. Något som vid flera tillfällen fått henne att stånga pannan blodig. Eftersom jag ser mig som relativt tekniskt bevandrad har jag i svaga stunder tänkt; hur svårt kan det vara att lära sig den nya digitala tekniken så länge man kan läsa sig till hur man ska hantera den? Detta var emellertid något som jag fick äta upp i ett nafs när det var dags att besöka mamma i juletid.
Fyra fjärrkontroller på bordet. Varje manöver måste ske enligt bestämda mönster. Den ena fjärrkontrollen byter kanal, en annan reglerar volymen. Jag blir nästan lite rädd för kontrollerna som ligger där och blänger på mig från TV-bordet. Trycker jag fel kanske både TV och box exploderar och gör slut på varje uns av julefrid och gran. Därför sitter jag kvar och tittar på Uutiset trots att jag inte begriper ett ord av vad som sägs. Jag vågar helt enkelt inte byta kanal. Jag känner mig lika främmande inför den nya digitalTV-tekniken, som mormor är när man nämner Internet.
Full av beundran ser jag mamma hantera fjärkontrollerna som om hon aldrig gjort annat. Som ett fullblodsproffs har hon lärt sig att växla mellan de olika knapparna i ett rasande tempo.
Här har jag mött min överkvinna. Jag erkänner mig besegrad och ber till Gud att jag aldrig behöver släppa en digitalbox över tröskeln till mitt hem.
No comments:
Post a Comment